Dagens Djurgårdslinjen trafikerar delvis några av de första sträckorna som öppnades för hästspårvagnstrafik av Stockholms Nya Spårvägs AB (SNS) den 10 juli 1877 (Slussen - Skeppsbron - Norrbro - Gustav Adolfs torg - Norrmalmstorg - Nybroplan - Strandvägen/Grevgatan). I oktober samma år förlängdes linjen till Allmänna Gränd, men inte förrän i mars 1878 gick trafiken dit alla tider på dygnet. Under 1880-talet gavs linjen namnet DJURGÅRDSLINIEN. Från den 1 december 1882 blev Norrmalmstorg linjens ändhållplats i stadskärnan.
Den 27 juli 1904 gick den sista hästspårvagnen på linjen som därefter var elektrifierad, i augusti samma år tilldelades den linjenummer 7 och den 1 oktober förlängdes linjen till Bellmansro. Liksom alla andra SNS-linjer blev den en del av det kommunala AB Stockholms Spårvägars linjenät 1917. Från 1925 till 1947 hade den ordinarie trafiken linjenummer 14 och linje 7 var endast för förstärkningstrafiken mellan Norrmalmstorg och Djurgården. Den ordinarie trafiken (14) linjen förlängdes från Norrmalmstorg via Birger Jarlsgatan - Kungsgatan - Sveavägen - Odengatan - Norrtullsgatan - Vanadisvägen till Vanadisplan. 1930 byggdes den slinga runt Oakhill som också dagens spårväg följer. Den 1 september 1947 bytte ordinarietrafiken åter till linjenummer 7. Från 1957 gick trafiken direkt från Nybroplan till Stureplan via Birger Jarlsgatan utan att passera Norrmalmstorg. 1963 trafikerades linjen för första gången med vagnar av s.k. mustangtyp (se http://www.sparvagssallskapet.se/vagnhallen/vagn.php?id=59). Med start från 1965 ersattes kvälls- och nattrafiken under perioden september till april med buss].
I samband med nedläggningen av innerstadsnätet höjdes röster för att behålla åtminstone en linje, den till Djurgården. Så blev det emellertid inte då och trafiken lades ned dagen innan Dagen H, den 3 september 1967.